Li hade verkligen lyckats med sin Hermankaka. Den var supergod och saftig. Nu har jag en egen Herman som står på köksbänken o bubblar. Jag gillar inte att han är döpt....det blir så personligt. "Hej! Jag heter Herman", "Nu är jag hungrig" "bubblar jag inte så är jag död"och "Ge mig mat" är annat som står i brevet man får med kedjebrevs/surdegs Herman. Nu ska jag alltså mata honom i 10 dagar och skapa ett starkt vänskapsband. Efter 10 dagar ska jag tillaga honom o ÄTA upp han! Gör man så med sina nya vänner??
Amos har blivit stora killen! Han kan krypa och säga pappa o mamma. Väldigt duktig! På bilden har han fått äta lite gröt. Gött! Tyckte han. Längtar tills Siri kryper o pratar så man förstår :) Men de som har krypande barn längtar tillbaka när de hade bebisar som låg kvar där man la dom =)
Jennie o gulle Eilie!
2 kommentarer:
Hehe.. ja var tid har verkligen sin charm. Nu är han ju "roligare" än när han var mindre, men herregud vilken fart han har hela tiden. Man kan inte släppa på koncentrationen en sekund ens.. Om han inte sitter fast i stolen förstås. Den har han inte lärt sig att fly ifrån än :)
Det är så roligt att följa deras resa från minismå som bara ligger och bräker och gosar hela dagarna till livliga och galna yrväder. Tänk allt vi har framför oss sen då..
Joo man längtar allt tillbaka till den tiden man bara kunde lägga ungen på golvet o hon låg där snällt. Även om du inte tror de så kommer med all säkerhet du med längta dit igen någon gång :) Det bästa med att ha ett barn på 2,9 mån är att man kan säga till henne o hon förstår o pratar tillbaka. De negativa e att hon har egen vilja o inte alltid lyssnar på mig :P
Skicka en kommentar