Lilla katt.

När vi kom hem från förskolan idag såg jag en svart klump lite längre fram på vägen. Efter att ha parkerat fick Siri följa med o kolla så det inte var en katt. Och det var det ju såklart. Att folk envisas med att ha katt när de bor vid en sådan här stor väg. Jag tror jag vet vems den här lilla katten är. Isåfall är det andra gången jag får knacka på med detta dåliga besked hos denna barnfamiljen. Förra gången skaffade de en ny katt så inte dotterns skulle vara ledsen, det är nog tyvärr den som strykigt med den här gången...

Den låg där på vägen o bilar o lastbilar susade förbi. En del höll ut i andra filen o endel körde över den med hjulparen på varsin sida kissen. Där kunde den ju itne ligga. Måste få bort den från vägen! Satte Siri i vagnen o tog med en skyffel. Förklarade som det var för S, "kissen har somnat här, vi måste hjälpa den bort från den farliga vägen." Den var inte det enklaste att få upp den på spaden, fick leta på en pinne att peta på med. Bilar fick stanna för här skulle det skyfflas kisse! När jag fått upp den ja jag den i en fin trälåda jag hittade i garaget. Stackars, stackars kisse. Nu väntar jag bara på att grannarna ska komma hem o få tillbaka den i något begagnat skick. Det är en stor blodpöl kvar på brottsplatsen, men det försvinner mer o mer för varje bil som passerar. Vi har en kattkyrkogård i skogen. Där har alla varsin fin grav med porslinskatter som föreställer den bortgångne som gravsten.

Godnatt kissen.