Siri somnade ju om enkelt efter allt bökande i hennes säng. Men jag hade svårare. Låg o tänkte på allt möjligt. Ska jag ta in henne till oss så man har lite övervakning på den heta lilla bönan? Har de fångar rätt våldtäktsman? Ligger han oxå vaken o grubblar? När ska vi byta ut Audin? Hur gör vi med badrummet? Vem är det som åker så snabbt förbi på vägen...? Ja, allt möjligt. Tillslut har man snurrat till det så mkt att man somnar.
Sov inte så många timmar innan det var dags o gå in o stoppa i nappen i en sittande, gråtande liten flicka. Några timmar ännu senare var det dags att upprepa det. Då tog jag upp henne o in till oss. När hon var nyfödd sov hon i vår säng i 3 veckor. Det har resulterat i att hon helt enkelt sover bäst i sin säng. Jag har försökt sova med henne i vår säng en annan gång när hon var sjuk, men då ska hon bara peta oss i ansiktena och titta på alla saker som inte finns inne hos henne. Samma sak denna gång alltså. Efter ett tag tröttnade jag (L hade nog tröttnat på att få fingrar på sig för länge sen) Hon var skållhet så jag gav henne en alvedon under protest o bar tillbaka henne till sin säng där hon somnade direkt. Hämtade mitt täcke o la mig på hennes soffa o fick lyssna på när L gjorde sig iordning o kokade sitt kaffe...
Hon har varit lite piggare idag, men fortfarande hållt sig mest i soffan. Kräkningen var nog bara en engångsgrej. Ätit lite filmjölk o lurade i henne några skedar kalops innan hon gick o la sig nu, med 38,8. När ska det ge sig?
Igår pälsade vi på henne o tog en promenad i höstsolen. Safira behöver ju sitt oxå... Det ska hon få nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar