...den är ju helt fantastiskt fin! Alla träd och buskar som är täckta med gnistrande frost och snö. Underbart!
Nu till problemet. Larsa. Han tycker snön ska vara orörd. Visst, det är ju det finaste. Men vill man leka i den så får man ju det! Idag när jag hämtade posten sneddade jag över framsidan och genom häcken med Siri i pulkan och Safira vid min sida.
Det fick jag såklart höra när han kom hem. På framsidan skulle det vara orört med bara små söta harskuttsavtryck. Synd för han eftersom Safira bajjade mitt utanför köksfönstret. Var tvungen att knacka på rutan så han fick komma o se läckerheterna. Väl inne igen muttrade han över bajset, tantens klampande framför pulkan och inte minst pulkan.
Men att han var (jätte)sen hem o glömde att ringa och informera mig i tid hörde inte hit :P
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ujujuj den där L alltså, honom har ni problem med det hör jag det. Snö ska lekas i och bajsas i. Jag ÄÄÄÄlskar att baja i snö, det är det bästa.
Skicka en kommentar