Tand"läkaren"...

Idag har jag varit hos tandläkaren! Det var ett hål som skulle lagas. Jag tyckte jag var ute i god tid o lämna Siri hos farmor sedan åka upp på stan. Efter 2 varv inne i Krämarens parkeringshus började det cirkulera en hel massa bilar. Det här såg itne bra ut. Nu var det endast en minut kvar tills min tid och fortfarande ingen plats. Helt plötsligt var den bara där. En tom lucka! Smet in snabbt som attans innan någon annan såg den. Betala springa i trappor... mer trappor och så några trappor till! Hissen i tandläkarhuset är ny o fräsch, men så attans seg att t.o.m. fastighetsskötaren beklagade sig över den sista var var där. Mina snabba fötter tog mig iaf. snabbt upp till andra våningen. Jag kom 2 minuter sent, men de hade inte ropat upp mig så jag antar att det inte gjorde något.

Andfådd som en gravid get fick jag hänga av mig o slå mig ner i den där stolen, ni vet. Sköterskan undrade om jag hade mycket på jobbet som drog ut på tiden.... nej, jag erkände att jag var ute i senaste laget..

tandläkaren kom in och var väldigt artig och trevlig. Skämtade lite och pratade om väder o vind. Mest vädrets temperatur, men ändå :)  Sen var det dags. Bedövningen!!! Han la först bedövningssalva som fick verka nån minut, sen kom sprutan... hur mycket jag är försökte se den så var han skicklig på att dölja den. Bra det! Han var där inne i munnen en evighet. Vet inte om han stack på flera ställen. Gjorde just inget ont, men det är ju inte smärtan jag är rädd för... Tårarna rann och jag försökte andas långa djupa andetag, men de blev som vanligt korta snyftande och ryckiga. Efter att evigheten hade gått så var det klart. Det började svullna i munnen men det känns väl bara så? Mer o mer domnade jag bort i takt med att jag började må illa och blev yr. Svetten rann och precis innan jag hade tänkt svimma så lyfte tandläkaren upp mina fötter. Sköterskan blötte papper efter papper o baddade i pannan. Vet inte hur länge jag låg där och försökte andas innan det vände åt rätt håll igen. Tillslut kunde vi ägna oss åt att faktiskt laga hålet. DET gick hur bra som helst. Inga bekymmer! Borra, sätta fast nån slags form runt tanden, plasta, trycka, lysa?, peta (ett evigt petande mellan alla moment) sen var det klart. Efter att ha blivit rånad i receptionen tog jag en vända på stan då Siri ändå sov hos farmor. Där var alla stressande eller för unga för att veta vad julen egentligen innebär. Själv jag jag stolt som rackarns och en aning svullen som inte syndes.

Nästa (och sista) tid är i slutet av februari! Trots det lilla missödet (som jag ändå är ganska van vid vid det här laget) så kändes det som en baggis!  =)   Jag kommer överleva  =)