tisdag 1 januari 2008

Gott Nytt År!

Först ska jag bara berätta vilka svikiga vänner jag har. Nämner inga namn. Men avboka endast några timmar innan festen för man inte har skjuts.... Besviken! (Människorna på bilden har INGET med artikeln att göra)

Det var iaf. en händelserik natt! Mycket folk och trevlig stämning. Så började klockan bli 12 så jag fick tag i en snäll själ (Vid namn Micke Jacobsson) som körde mej hem o hämtade Safira. Hon fick vara med på festen en stund. Mest för att vara med oss under den största raket tiden. Men det gick bra. Inget skällande. Raketerna var väldigt vackra och smällde Högt! Jag skålade med en flaska Asti, den var utsökt. Sen fick safira åka hem igen. Hittade samma snälla själ att snåla lite skjuts med. Stackarn. Han hade jour och fick inte bara köra runt mej....!

Vid 1-2 snåret hände nånting. Jag, Carro Parvel o Sara var inne i sovrummet o smög sjung lite singstar, när det började gapas därute. Vi gick ut och kom in i ett kaos. En person hade blivit knivskuren. Han satt i bar överkropp i köket o tryckte papper mot sidan på sej. detta skulle ha hänt ute och när jag kom ut var det ett gäng som hoppade in i en bil o drog. Alla stod som frågetecken. Ingen vet hur det började och ingen såg själva händelsen. Ambulansen kom o han fick motvilligt följa med dom. Sen kom polisen. 3 bilar. Ingen fick lämna festen. De tog allas uppgifter o redogörelser och fotade blodfläckarna.


När polisen åkt var stämningen inte på topp. Men den blev det igen. På med musiken och snart var alla igång igen! Jag gick hem strax före 5. Fick sällskap med ett gäng som skulle lite åt samma håll. Safira var lycklig när jag kom hem. Synd att det inte fanns något sibylla/grillcorner/Hiv på vägen hem bara....!


2 kommentarer:

Li sa...

Uj ujuj! Mordförsök till och med.. Hoppas du hade kul, faktiskt lite osnällt att avboka precis innan sådär.

Linn sa...

Jag hörde talas om besvikelsen... Förlåt stumpan, det kändes faktiskt lite rövigt. Hade ju dock ingen skjuts som sagt. Ville inte gå.
Hoppas att du hade roligt ändå och att du förlåter oss någon dag. Kram!