Sällskapshunden

Imorse försov vi oss. eller, jag snoozade så många gånger att jag inte visste hur många = inte visste vad klockan var. 8.10 klev jag upp. Gjorde mig iordning, släppte ut hunden, fixade frukost till Siri ammade Allan borsta tänder packa dagisväskan, in med hunden, hjälpa till med skor... än så länge var vi  i tid, men HÄR gick det snett. Safira smet ut.

När Safira har hajjat är vi är på språng ut så vill hon inte komma in, om hon inte får följa med oss förståss får då hänger hon med o är glad. Nu gick det itne att få in henne. Första knepet är att locka med frolic (hundgodis) Det bet inte. andra knepet är att ta fram kopplet. Då blir hon vild o galen o ska få gå på promenad. Men det fungerar itne längre då vi lurat henne för många gånger.... Tredje knepet är att packa in alla i bilen o säga "Safira får följa med" Då kan man få tag i henne. Men nej. Fjärde och sista knepet är då att öppna bagaget och grinden. Då kan hon smita ut o rakt in i bagaget på bilen. Men nej.

I brist på knep så stängde jag grinden igen o ropade på henne. Hon hade gömt sig för att få vara kvar ute när vi åkt. Men det går ju inte! Ropade o ropade men hon visade sig inte ens. Konstigt! Gick o kollade alla hennes gömställen. Under trädgårdsmöbler, i buskarna o på norrsidan. Ingen Safira nånstans!!

Allan började bli kunkig i bilen trots musiken. Så gick dit. Då fick jag syn på Safira som smitit ut o in i bilen. Inte i bagaget utan på förarplatsen som jag lämnat öppen så det inte kan ske några missöden med baklås och sådant tråkigt.... Där satt hon o skämdes, men ville med. Stackarn!

Sällskapshunden fick ändå stanna hemma. Allan o jag skulle till Marieberg o uträtta ärenden o man kan ju inte ha en hund i en svart varm bil på en stor varm parkering.

Hon hade det mycket bättre hemma, men det vill hon inte förstå.