måndag 2 augusti 2010

När Siri damp ner....

Jag har gått igenom datorn lite... Hittade min förslossningsberättelse som jag skrivit. Tänker bjuda på några urdrag från dagen (dagarna) jag aldrig kommer att glömma!

Inne på förlossningsrummet ca 2 timmar innan hon kom:



" Värkarna forsatte. Jag var fortfarande kissnödig. Frågade fortfarande när det hela skulle vara klart. På ett ungefär då??? Nej, inga svar. Hade ingen aning om det var två timmar kvar eller 10?!


BM frågade om L hade tänkt äta nånting. Ja, lite senare sa han. -Jag tycker du ska äta nått Nu. Vänta ska jag se om det finns nått jag kan hämta åt dig. DÅ förståd jag att det var nära!! =) (Larsa tror klockan var ca 13.00, vid frågan) De fortsatte och tjata om akupunktur. Tillslut tröttnade jag lite på tjatet och hade så ont så jag sa; okej! "






" Tappen lossnade tillslut och jag fick börja krysta. Krystade ca en timme. Värkarna började försvinna. Jag somnade av mellan dem. Siris hjärtljud gick ner. Detta märkte inte jag. De beslutade att sätta sugklocka. Jag var med på det. Tänkte att äntligen skulle den ut! Sugklocka, då visste jag att det var nära! Jag minns det som att de drog en gång o sen kom Siri ut. Men efter att ha läst min journal drog de tre gånger.


15:01
Ut kom det en liten tjej. De la upp henne på mitt bröst. Så liten! Det kom en liten tår. Larsa klippte navelsträngen. Efter ett tag (Jag vet inte hur lång tid. Larsa tror nån minut.) kom moderkakan ut. Hon höll upp den så jag fick se (frågade först, klart jag ville se!) Hade min fokus på Siri så kommer inte ihåg hur den såg ut, tyvärr. Jag skulle få en liten spruta som skulle hjälpa livmodern att dra ihop sig. Jag krampade av skräck. Själv tyckte jag att jag slappnade av, men min kropp skakade. Kraftigt. De skulle ta den i armen, men tillslut högg de den i skinkan på mig. Aj, aj... "

1 kommentar:

Li sa...

Ja det är verkligen oförglömligt med förlossning. Läskigt och fruktansvärt och fantastiskt på samma gång.