Bye bye ormen...

Idag tog vi en välbehövlig promenad. Det svischade förbi ovanligt många tåg och traktorer (de sistnämda svischade inte så mkt, men lät gjorde de!) När det var dags för dessa fordon att passeara körde vi åt sidan för att titta. Vi tittade med våra mest förvånade/förskräckta miner och våra största ögon. Ibland vinkade vi oxå. Väl hemma igen upptäckte jag en orm på uppfarten. Ormar är det värsta djuret på jorden, det vet alla. Larsa brukar skälla på mig att de är trevliga varelser och att jag ändå oftast  bara ser snokar lr kopparödlor. Det här var inte en snok! Jag tar det säkra före det osäkra. Här ska det inte föröka sig några ormar! Gick in o bytte flip flopparna till stövlar. Hämtade en rejäl spade. Ställde upp barnet och hunden som publik (på långt avstånd, så de såg inte vad jag höll på med) Sen satte jag spaden i honom helt enkelt. Eller heelt enkelt var det inte. Lite läskigt. Speciellt när han inte ville gå av!! Och om den inte gick av vet man ju inte om den tänkte leva vidare.

Vi kan säga att den Inte kommer leva vidare.