Vakthund

Idag är första dagen jag inte känner av träningsvärken i vaderna, efter jag hjälpt till med J&Ls flytt. Skönt! Jag har gått som en gammal gumma i flera dagar. Men när man gått en stund så mjukas man upp = rätas upp.

Igår var en fantasktisk vårdag som slog värmerekord. 10 grader mätte de upp på NAs tak. Jag var ute så mkt igår att jag nog hade lite svar färg på kinderna igår när jag kröp till sängs. Safira var heeeeelt slut efter allt bus o hyss utomhus!

Imorse var hon däremot pigg! Vaknade av att hon satte igång o skälla o skälla o skälla. Slutade aldrig, trots upprepade irriterande motskäll från mig. Klockan var åtta. Plötsligt knackade det på dörren. Så det var bara att kliva upp o dra på sig nånting. Där stod grannen o förklarade att vi nog hade en av deras katter i vårt garage. Fick ta på mej o gå ut o låsa upp porten. Som förövrigt är bland det största o svåraste låset att låsa upp, och få bort. O som sagt, vi hörde ju lång väg att det var nån därinne; mjAAAAAAAAOOOOOoooOOOOO!!! Hann inte mer än öppna en liten springa så kom den lille kissekatten ut med stOra ögon. Vet inte riktigt hur den kommit in, men dom lyckas ju alltid. Ungarna hade haft deras ytterdörr öppen imorse o alla katterna (7?) hade smitit. Det här var som tur var den sista som var på rymmen. De får nämligen inte vara ute längre p.g.a. att allt förmånga katter går åt på vägen. Mina två närmsta grannar har blivit av med två var, sen vi flyttade hit för två år sen. Det är en stor kattkyrkogård i skogen bakom oss.