Vakna!!!

Häromdagen vaknade jag 7:15 av att min telefon ringde. Yrvaken fibblar jag fram den o överväger att svara. Jag svarade, det trevligaste jag kunde såklar. Här skulle inte avslöjas att jag låg o sov. Det var Larsas chef. Han presenterade sig och undrade om L var hemma? Sneglade över till hans sänghalva, nix! Vi båda var undrande. Jag hörde oron i hans röst. Och började såklart oroa mig oxå.

Han skulle möta upp en kollega i Arboga tidigt på morgonen. varför kom han inte fram? Jo, han måste såklart ha krockat?! Eller... nej, så var det inte. Jag klev upp o såg att hans buss stod på uppfarten. Meddelade även detta i telefonen samtidigt som jag funderade vidare. Inte krockat alltså? Då måste han ha trillat i duschen o ligger skadad någonstans... Nej, så var det inte heller. Jag hittade honom i soffan.

Han hade inte kunnat sova på kvällen innan o gått ner o glott på tv för o inte störa mig. Där somnade han oxå. Och BÅDA hans telefoner hade fått slut på batteri under natten. Hur stor är den chansen då?!

Han kom iväg till jobbet tillslut....


IDAG vaknade jag 6:50 av att det bultade på dörren. Yrvaken som man är vid sånna tider ryckte jag mig upp ur sängen o fick på mig en morgonrock innan jag öppnade. Där stod en karl. Ja, en kille helt enkelt. Runt honom cirkulerade grannens hund, Casper. Han var glad med tungan ute. Det var itne killen. "Är det er hund??" Jag förklarade läget o han knatade iväg i rask takt till huset jag pekat ut. Trafiken flöt på på gatan med i slowmotion. Hans bil blockerade en fil där den stod o resten fick samsas bäst de ville i den andra filen. Vid den här tiden på morgonen är det rusningstrafik här.

Både jag och andra får fånga in denna Casper ofta. Det här är tredje gången det knackar på en okänd som undrar om jag äger honom? Är det inte dags att säkra tomten lite bättre, skaffa bricka eller åtminstode halsband till jycken då?! han är ju omöjlig att få dit man vill utan halsband! Det är katterna och han som har 9 liv. Men de borde vara förbrukade vid det här laget.