Jag får skoskav, i tid och otid! Spelar ingen roll hur ingångna o sköna skorna är. Nånting litet börjar kännas. Börjar skava. Mer o mer o mer. Tillslut har en stor röd och framförallt toköm blåsa fått ett liv. På min fossing. Igår (kasta salt o ta i trä o allt sånt) gick jag o Safira en två timmars promenad, ner till sjön (Kvismaren?).
Idag, samma skor på mej, kom vi inte så långt innan det var dags att vända. Totalt blev det en promenad på ynka 40 minuter. Men jag har nu en ny röd kompis. På lilltån.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar