tisdag 2 december 2008

Vart tog min sovmorgon vägen?

Tisdag förmiddagar = Trädgårdsplanering = Jobba hemma = SOVMORGON!
Jobba kan man ju göra nån annan gång.

Var fullt hus här igår. Två bröder och en pappa som busade med Safira. En liten Sebastian som plockade ur stenar ut blomkrukorna o la i plastbyttor han hittat i köksskåpen. Släktingar jag itne träffat på åratal. Husesyner o kaffe laddningar. Springande till frysen uppe vid garaget för mer kakor o bullar...

Så, idag. Dagen efter födelsedagen. Sovmorgonen passade in i mitt schema perfekt. Men den blev inte som jag tänkt mig. Vaknade av hemtelefonen. Sprang ner o insåg att det var telefonförsäljare, svarade inte. Gick upp o la mig med min nya mobil för att fixa inställningarna; MMS, ringsignal m.m. m.m.

Vipps så ploppar det upp ett SMS från Malin. Hon undrar om jag är sjuk eller inte vet att vi har redovisning på trädgårdsplaneringen idag.
Det blir bråttom! Upp o klä på mig, göra mig iordning, äta en macka, rasta Safira, åka till skolan. 20 min senare klev jag in i klassrummet, andfådd. Fick höra en redovisning sen var det min tur. Klasskamraterna började undra om mina sköldpaddor. Jag, ärlig som jag är, sa att jag bara hade en kvar för de andra rymmt. Det som inte riktigt framgick är att han ligger död i en kakburk med en servett över sig brevid dammen. Iväntan på begravning.
Ánnars gick redovisningen bra trots noll förberedelse. Var ju veckor sedan jag lämnade in den uppgiften. Så skulle resterande redovisa i mindre grupper så det var dags att åka hem.

Nu sitter jag här. Efter en hetsig morgon med 30 min i skolan. Men ska tillbaka till eftermiddags lektionerna.

3 kommentarer:

Malin sa...

VA??!! Är den DÖD??? LJÖG DU FÖR OSS!!!??? ;)

E-line sa...

Jo, så är ju fallet... Hade läst och hört oss för att de klarade att vara ute sålänge det inte bottenfrös. Men så tänkte vi ändå när det blev så kallt o ta in honom. Men då var han inte mes oss längre. Han kan ju ha dött av vad-som-helst, egentligen. Kanske sorg, efter saknaden efter de andra som kom ifatt honom.

Malin sa...

Ja vi kan ju säga så iaf... ;)