Det diskuterades lite med kändisar på TV vad dom skulle göra om de hittade pengar på gatan. Självklart var de ärliga människor som både skulle fråga runt på gatan om någon tappat kosingarna. Sedan om ingen nappade på gatan, gå in i närmaste affär och lämna in dom. Då kommer dom ju sääkert i rätta händer. En sa att hon skulle skänka det till typ Rädda barnen eller liknande, om hon inte hittade ägaren.
Sissela Kyle sa att hon såg så dåligt o aldrig hittade pengar. Knapps hon hittade till mataffären. :)
Jag har hittat pengar. Flera gånger. Nu när man är lite äldre böjer man sig nästan inte ner ända till marken om det ligger mindre än en tjuga där. Men jag har hittat störra pengar än så. När jag var liten och väntade på Vinöfärjan hittade jag en 100 lapp. Det var ju nästan en årsförbrukning veckopengar då. Jag blev hiskligt glad o började vifta runt med den där till en av mina föräldrar fick syn på mig. Nämner inga namn. Men denne sa: "Sschh! Stoppa ner den där, så får du behålla den"
sagt och gjort. Sedan levde jag lycklig i alla mina år. Tills när jag var 18 år och var på krogen. En av de första gångerna om jag inte minns helt fel. Vipps så hittade jag flera hundralappar vid mina fötter. Passande var att jag redan stod och trängdes i baren. Då ville alltså gud att jag skulle beställa några extra drinkar. Så så fick det bli. Inget mer med det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Klart man tar kosingen om man hittar den! Allt jag hittar är mitt. =)
Diskuterades samma sak i "Chister" på P3 i onsdags.
Skicka en kommentar