torsdag 10 maj 2012
Allan
Ja, man är ju bebis tills man lär sig gå ungefär. Så vi får kalla honom bebis ett tag till. Han går mer än gärna om han bara får hålla en hand lr två. 3-4 steg tar han innan han rasar, glatt, mot golvet.
För några dagar sen hade han druttat ur sandlådan o stått på näsan = sår o svullnad på näsa o läpp. Han såg inte rolig ut när jag hämtade han, hade blödit näsblod o typ allt satt kvar i ansiktet :-S
Men imellanåt blir han sådär rosenrasande så han skakar o biter något. Idag när vi badat satt han på skötbordet o blev torkad. När det var dags för blöja o pyjamasbrallor så la jag ner honom på rygg. Han spjärnade emot o försökte hålla sig uppe. Jag var starkast. Han blev såå arg!! Sparkade o slog med armarna i 2 sekunder innan han fick tag i nått att bita i, o bet till! Det var hans stortå som kommit i vägen för frustationen och ilskan fortsatte några sekunder till......
tisdag 8 maj 2012
Grattis Jennie!
Jennie fyller år o vi är här o firar! Lyxig marängswiss i stora lass kalasar vi på o inga barn får smaka! ;) Jennie är nu lika ung o vis som jag :)
söndag 6 maj 2012
Mellismuffins
Jag expremiterar med mellismuffins. Har provat att göra mer och mindre grova med olika mjöl, gryn och frön. Även sötningen varierar mellan banan, russin, yogurt m.m.
Dagens fick goda betyg! Avnjöts gjorde de såklart i solen!
Trots.
"Hela livet igenom kommer vi in i perioder av trots. Vi ifrågasätter och sätter oss på tvären, fast vi gör det på olika sätt i olika åldrar.
"2-3 år kan kallas frontalkrockarnas tid. Det "snälla" barnet blir som förbytt, man känner inte igen det. Studier har visat att det uppstår små konflikter mellan barn och föräldrar var tredje minut och större konflikter uppstår tre-fyra gånger i timmen."
""Kan själv" brukar vara ledord. Borsta tänder, klä på och av, äta själv, öppna dörren själv. Om någon annan öppnar dörren eller jäktar på barnet kan det bli kris. Barnet behöver få tid på sig - vilket man ju inte alltid har som förälder."
Hittade även ett citat som stämde ganska bra in här... "Hon får raseriutbrott många gånger per dygn, vanligtvis vid varje blöjbyte, på- och avklädning samt vid läggdags. Och så förstås vid maten, varje gång, varje dag. Puh!"
Igår...
...hamnade jag på det här skumma stället. Var inte borta länge, men det förlängde helgen med massor :)
Mer plantmarknad i Linde
Kaninerna var så sällskapliga o nyfikna. De flesta kaniner (och katter) är ju skygga o rädda = tråkiga.... De skuttade runt till alla där innw. Stora som små! Men när Allan började fingra på låset till en av burarna/rummen. Kom de till honom o cirkulerade glatt o snabbt! Se bild. Det tog inte lång tid förren han knäckte koden o Kaninerna var ivriga i skulle in till varje pris. Men se det satte jag stop för. Vet inte vad som gömde sig därinne, men det var säkert något osunt för dem.
De hade gjort en ny fin lekpark oxå som var poppulär! Många skojjiga saker och barn. Allan o Siri hittade ett syskonpar som de hängde med. De stora tjejerna blev snabbt kungar av sandlådan ;) medan lillasyster o lillebror höll sig lite på kanten o grejjade med sina viktiga saker.
Efter att vi faktiskt handlat lite oxå (röda o svarta vinbär, som redan är planterade vid nya gungställningen) så fick Siri en present av kassörskan (trädgårdshandskar, dyrare än vad jag brukar köpa till mig själv!) innan vi for in till staden Linde o käkade lunch. Det var den finaste o lugnaste lunchen vi ätit på LÄÄNGE! Inget gap o skrik från nån av de bestämda små munnarna. Helt otroligt! Trodde inte det var möjligt och har varit i chock hela dagen efter det. Väljer hellre take away o äter god mat hemma med gapiga ungar annars, men efter det här kanske man vågar sig på det snart igen. Vi fick in maten precis som vi beställde den; penne pastan i en hög, räksåsen i en liten skål brevid och färska räkor i en annan liten hög. Barnen åt som tokar, tallriken var sopslut efter inte många minuter. Men såsen stod kvar till mig ;)
Siri är trotsigare än trotsigast och gapar o skriker så fort hon hittar något att göra tvärt emot vad som ska's. "Jag vill inte..." och "jag tycker inte om...." är de vanligaste fraserna här hemma just nu. Allan är inte så långt efter. Pratar o går ju inte men ack så bestämd för det. Han blir oxtokig när han inte klarar av det han vill eller när vi tar bort honom från olämpliga ställen/saker. Han biter samman sina käkar o skakar i nästan hela kroppen innan han öppnar munnen.....
Det var lite om hur det är här nu. Alla fattar väl att det är väldigt roligt o härligt på vissa stunder därimellan? När Siri tänker o funderar över saker som förmedlas ut till oss lr när Allan ler sitt tandglesa leende och drar av en glad ramsa som ingen annan än han förstår. Idag vinkade han till pappan, sa "da da", stängde grinden vid uppfarten o kröp neråt vägen? Skulle han flytta hemifrån? Ingen vet.
Eller när Siri visar o berättar om saker o ting o Allan sitter med stora ögon o öron o bara tar in informationen. "Allan!, det här är en häst. HÄST...... Och så fortsätter det.....









