Allan

Allan får ständigt beröm på dagis. Han är hela dagis favorit. Alltid med och alltid glad. När han var sjuk förra veckan så saknade de andra barnen honom o frågade vart bebisen tagit vägen :) Alla som har haft hand om Allan sedan han föddes har påpekat att han är så lätt o enkel. det säger även personalen på dagis nu. Han roar sig själv o har inte gråtit eller ens tvekat på att krypa in på dagis strax efter 6 på morgonen, 5 da´r i veckan.

Ja, man är ju bebis tills man lär sig gå ungefär. Så vi får kalla honom bebis ett tag till. Han går mer än gärna om han bara får hålla en hand lr två. 3-4 steg tar han innan han rasar, glatt, mot golvet.

För några dagar sen hade han druttat ur sandlådan o stått på näsan = sår o svullnad på näsa o läpp. Han såg inte rolig ut när jag hämtade han, hade blödit näsblod o typ allt satt kvar i ansiktet :-S

Men imellanåt blir han sådär rosenrasande så han skakar o biter något. Idag när vi badat satt han på skötbordet o blev torkad. När det var dags för blöja o pyjamasbrallor så la jag ner honom på rygg. Han spjärnade emot o försökte hålla sig uppe. Jag var starkast. Han blev såå arg!! Sparkade o slog med armarna i 2 sekunder innan han fick tag i nått att bita i, o bet till! Det var hans stortå som kommit i vägen för frustationen och ilskan fortsatte några sekunder till......