Kaninerna var så sällskapliga o nyfikna. De flesta kaniner (och katter) är ju skygga o rädda = tråkiga.... De skuttade runt till alla där innw. Stora som små! Men när Allan började fingra på låset till en av burarna/rummen. Kom de till honom o cirkulerade glatt o snabbt! Se bild. Det tog inte lång tid förren han knäckte koden o Kaninerna var ivriga i skulle in till varje pris. Men se det satte jag stop för. Vet inte vad som gömde sig därinne, men det var säkert något osunt för dem.
De hade gjort en ny fin lekpark oxå som var poppulär! Många skojjiga saker och barn. Allan o Siri hittade ett syskonpar som de hängde med. De stora tjejerna blev snabbt kungar av sandlådan ;) medan lillasyster o lillebror höll sig lite på kanten o grejjade med sina viktiga saker.
Efter att vi faktiskt handlat lite oxå (röda o svarta vinbär, som redan är planterade vid nya gungställningen) så fick Siri en present av kassörskan (trädgårdshandskar, dyrare än vad jag brukar köpa till mig själv!) innan vi for in till staden Linde o käkade lunch. Det var den finaste o lugnaste lunchen vi ätit på LÄÄNGE! Inget gap o skrik från nån av de bestämda små munnarna. Helt otroligt! Trodde inte det var möjligt och har varit i chock hela dagen efter det. Väljer hellre take away o äter god mat hemma med gapiga ungar annars, men efter det här kanske man vågar sig på det snart igen. Vi fick in maten precis som vi beställde den; penne pastan i en hög, räksåsen i en liten skål brevid och färska räkor i en annan liten hög. Barnen åt som tokar, tallriken var sopslut efter inte många minuter. Men såsen stod kvar till mig ;)
Siri är trotsigare än trotsigast och gapar o skriker så fort hon hittar något att göra tvärt emot vad som ska's. "Jag vill inte..." och "jag tycker inte om...." är de vanligaste fraserna här hemma just nu. Allan är inte så långt efter. Pratar o går ju inte men ack så bestämd för det. Han blir oxtokig när han inte klarar av det han vill eller när vi tar bort honom från olämpliga ställen/saker. Han biter samman sina käkar o skakar i nästan hela kroppen innan han öppnar munnen.....
Det var lite om hur det är här nu. Alla fattar väl att det är väldigt roligt o härligt på vissa stunder därimellan? När Siri tänker o funderar över saker som förmedlas ut till oss lr när Allan ler sitt tandglesa leende och drar av en glad ramsa som ingen annan än han förstår. Idag vinkade han till pappan, sa "da da", stängde grinden vid uppfarten o kröp neråt vägen? Skulle han flytta hemifrån? Ingen vet.
Eller när Siri visar o berättar om saker o ting o Allan sitter med stora ögon o öron o bara tar in informationen. "Allan!, det här är en häst. HÄST...... Och så fortsätter det.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar