Första doppet!

Nu har det varit medelhavsvärme ett tag. Varje dag har jag viljat bada, men av olika anledningar har det inte blivit av. Igår fredag 6:e juni a´la nationaldagen blev det av! :) Jag bor ju ihop med landets, om inte världens största badkruka. Men just den här dagen lyckades jag lura iväg han i sommar-värme-yrseln till kalkbrottet bakom huset. Eftersom man får klättra upp på bergväggarna där är det ingen idé att ha med Safira. Hon vägrar bada o tycker inte om vatten heller. Meeen, safira fick följa med. Vi hade ju hittat ett ställe där det KANSKE skulle kunna gå att komma ner till vattnet utan att hoppa i. Det var skållhett ute. Vi försökte hitta tillbaka till det här braiga stället. Vi gick av spåret o följde stigar där inne i skogen. Jag i bikini o Larsa i shorts spatserade vi fram bland kottar o ormar. safira blev bara flåsigare o flåsigare. Tillslut fick hon bli buren ett tag. Nu blev det ännu viktigare o hitta det braiga stället så hon kunde komma ner till vattnet o dricka... Efter iaf 40 minuters runt virrning hittade vi ett litet ställe där det var typ rullgrus ända ner till vatten ytan o vi orkade inte leta mer efter de andra stället o bestämde oss för o ta oss ner.

Det var så brant så safira fick skjuts neråt på Larsas arm. men vi kom inte så långt. Larsas fot började glida neråt, utan fäste. Tappade greppet o kanade en bit på rumpan innan det tod stopp mot en större sten. På de få sekunderna hande han skrapar upp knä o armar. Och hans redan skadade axel hade hoppat/glappat igen. Det gör tydligen svinont. Safira fortfarande flåsandes på hans arm. Här avbröt vi uppdraget bada med hund i kalket, för tillfället. Fick upp oss alla tre i säkerhet o började irra vidare. Inte långt därifrån så hittade vi det BRAIGA STÄLLET! Efter att jag provklättrat ner, utan någon framgång alls insåg vi att detta faktiskt är LIVSFARLIGT!! Avbröt uppdrag badning igen. Irrade ut till spåret igen o traskade tungt hemåt. Mer badsugen än någonsin!

Strax innan vi var hemma bestämde vi oss för o gå till våran "privata" badplats. (mitt emot den med stegen..) Gick dit. Band den flåsiga hunden vid ett träd o klättrade ner så långt det gick. D.v.s rätt så långt men inte tillräckligt långt för att kunna klara hoppet i, utan att doppa håret.

Äntligen! Där i var jag nu. Hade sparkat bort det gula pollenet och slagit handen i ytan för att skrämma bort hajar och andra rovdjur. det var underbart och svalkande. Efter några glada tillrop till Larsa om att det inte var kallt, och att man isf. vande sig snabbt. Och att han behövde tvätta sina sår m.m. . ... Så tog han steget ut. Självaste doppet var inte långt. Speciellt inte för Larsa som redan innan han landat i vattenytan började leta efter fotfästen för att ta sig upp. Han sa som alltid: "Fyyy faaaan! vad kallt!" och "Jag kan inte andas! Måste upp!"

Nerkylda och en aningen piggare gick vi hem o tände grillen o stuvade makaroner. Sen började jag jobba.

Har ni badat än ungdomar?
Min mamma har!