"Barnets första år"

I måndags när vi var i stan köpte jag en "Om mig" bok, som jag nu börjat fylla i. Tog fram min egen som mamma fyllt i. Det är väldigt kul att läsa nu i vuxen ålder. Jag kommer ihåg lite av det som står. När jag blivit några år gammal... Som simskolan som jag och min kusin gick på i Brickebacken, med mormor. Mormors begravning kommer jag oxå ihåg. Då var jag 8 år. Här ska ni få höra:

"Vid 1 år börjar hon verkligen visa sin vilja. Får hon inte som hon vill skriker hon så gällt att man nästan måste gå ut. Det har hänt att hon skrikit sig blå. Tar inte in någon luft. Eller också dunkar hon pannan i golvet. Vid 2,5 års ålder är hon fortfarande lika envis, men dunkar inte huvudet i nått och skriker sig inte blå. Vid 3 år är hon fortfarande mycket trotsig, typisk flicka."

Herregud! Är det sånt här jag har att vänta??! Jag kan ju tillägga att jag har skrikit sönder glas. Det är oclså ett ögonblick ur mitt liv som jag kommer ihåg. Så jag måste ju ha varit ngr år då..

"Nu har det varit examen (första klass). Det var i Axbergs kyrka. Eline säger själv att hon inte tycker det är roligt att gå i skolan" Tänk att jag klarade mig igenom 11 år till, i skolan!

2,5 år: "Köpte 30 kycklingar. Din egen är gul med brunspräckliga vingar som du går med överallt och bär på"

Vid 2-års ålder åt jag upp mammas järntabletter. Hon ringde giftinfon, vi fick åka in. Fick kräksirap så allt kom upp. Tog blodprov i båda armarna, men det var ingen fara.

"Några månader senare tog hon flaskan med AD-droppar och stjälpte i sig halva flaskan. Ringde gift informationen igen. Men de sa att det inte var någon fara, men hon skulle inte få några droppar på 2 mån."

Vid 2-3 års ålder sa jag "Rätt åte dig mamma!"

Bara tiden kan utvisa hur Siri blir. Spännande!