Allan har precis passerat 7 månadersstrecket. Nu när vi inte träffat honom på nästan en hel vecka så märker man hur mycket det faktiskt händer, hela tiden!
När vi varit borta o spaat oss så har dessa förändringar skett:
* Han krålar fortfarande med benen o typ kryper med underarmarna, men nu i ett tempo som vilken duktig "riktig krypare" som helst. Snabb som attan är han och intressear av allt som finns här i livet. Även om hundmaten o vattnet ändå ligger i topp tätt följt av löv som ibland flyger in o blir kvar på golvet.... tills Allan upptäcker dem. Hinner han få in dem i munnen dit allt annat här i livet ska, så sätter han oftast i halsen o hulkar/kräks tills man får fatt på det.
* Framtand nr 1 har nu spruckigt igenom. Man ser ett helt vitt streck i överkäken o andra framtanden är inte långt efter....
* Han har gjort mycket ljud o läten förr, men nu "pratar" han. Något han inte gjorde när vi åkte. "Dä-dä-dä!" och "ga-ga-ga!" är viktiga saker han brukar ta upp.
* Han tar tag i saker o försöker ställa sig. Något vi inte sett förut. Han klarar det inte, men han kommer upp på stående knän, o når därmed t.ex. ner i vedkorgen där han kan rota runt länge, tills han ramlar omkull. (o ofta slår sig...)
* När vi åkte var han inte så duktig på att stå längre stunder utan att knäna viker sig. Nu står han mer än gärna och så länge vi orkar hålla hans händer så står han kvar o ler stort åt sig själv :D Ibland tar han några små små kliv som är en bra början till att springa ifrån sin syster, men ibland går promenaden även bakåt.
* Vi ser tydliga förändringar i hans hårlängd och Larsa har börjat spåna i vilken frisyr pojken skall ha.
Otroligt vad han lär sig, o mer blir det. För varje dag!!